Första seriösa inlägget då.
Hahaha!
Långt jävla klagoinlägg nu då.
Jag är en kille på sjutton år och kan redan nu hitta över tusen problem med mitt liv, livet är ingen lätt lek utan är fylld av utmaningar och test som man måste klara av.
Det största testet för många ungomar är att acceptera hur man ser ut. Jag har extremt dåligt självförtroende, en enda finne i ansiktet kan få mig att vilja dölja ansiktet helt.
Photoshop är ett måste för mig, jag kan inte lägga upp en oredigerad bild på mig om jag verkligen inte är 100% nöjd med den. Tror det finns runt 10 oredigerade bilder på mig uppe på min bilddagbok, blogg OSV.
Utseendet är väldigt viktigt i tonåren enligt vissa, jag säger att utseende är en jävla drog, du blir så jävla fixerad vid det att du bara fortsätter och fortsätter och itne kan sluta, och du mår inte så bra av det i längden heller, svider i plånboken när man konstant köper ny hårfärg, rengöringar till ansiktet, plattång, värmaskydd, hårinpackingar, listan kan göras lång.
Jag har äntligen börjat inse hur löjligt det är, folk gillar en även om man inte ser perfekt ut, man måste förstå det.
Nu så plattar jag inte håret lika kraftigt längre, ibland låter jag det till och med vara lite smålockigt. Tvättar ansiktet varje kväll. Fast det tycker jag alla borde göra ioförsig. Jag har hur som helst fått otroligt mycket bättre självförtroende. Detta skulle jag aldrig ha fått om det inte var för mina vänner som accepterar mig som jag är.
En annan sak jag tänkt på är att alla mår dåligt ibland, det har inget med klädstilen att göra, visst jag klär mig ganska vanligt men jag har hår som ett jävla emo som dde flesta skulle säga.
Folk säger att om man är emo/alternativ så är man deprimerad och skär sig, jag har inte förstått hela den grejen.
Jag har en kompis, hon har brunkrän, blont hår och urringning som visar halva brösten, hon har status i skolan och är vad många skulle säga, en bimbo. Hon har skurit sig i snart två år vad jag vet och går regelbunder till psykolog, men hon är ju inte emo/alternativ. Hur går det ihop?
För att de flesta som säger "jälva emo" OSV är just "bimbos". Jag hatar att använda det uttrycket, men det är så man får folk att förstå.
Sen att måga emos/alternativa säger att alla blondiner, bimbos och fjortisar är korkade är EXAKT lika jävla fördomsfullt!
Jag har kompisar med väldigt splittrad stil men jag ser inte några speciella mönser som stämmer in på alla fördommar jag hört om de stilarna. Jag tror att de som kommer på alla fördommar är rätt förvirrade när det gäller saker och ting. Jag hänger med folk för att de är trvliga, inte för att de har likadan stil som mig, jag skiter i hur de ser ut, om de är bra personer så kvittar det!
Aja, livet är ju inte perfekt.
Men men.
Dagens artist: I wrote haikus about cannibalism in your yearbook
Ha det bra nu!
//J&S
Långt jävla klagoinlägg nu då.
Jag är en kille på sjutton år och kan redan nu hitta över tusen problem med mitt liv, livet är ingen lätt lek utan är fylld av utmaningar och test som man måste klara av.
Det största testet för många ungomar är att acceptera hur man ser ut. Jag har extremt dåligt självförtroende, en enda finne i ansiktet kan få mig att vilja dölja ansiktet helt.
Photoshop är ett måste för mig, jag kan inte lägga upp en oredigerad bild på mig om jag verkligen inte är 100% nöjd med den. Tror det finns runt 10 oredigerade bilder på mig uppe på min bilddagbok, blogg OSV.
Utseendet är väldigt viktigt i tonåren enligt vissa, jag säger att utseende är en jävla drog, du blir så jävla fixerad vid det att du bara fortsätter och fortsätter och itne kan sluta, och du mår inte så bra av det i längden heller, svider i plånboken när man konstant köper ny hårfärg, rengöringar till ansiktet, plattång, värmaskydd, hårinpackingar, listan kan göras lång.
Jag har äntligen börjat inse hur löjligt det är, folk gillar en även om man inte ser perfekt ut, man måste förstå det.
Nu så plattar jag inte håret lika kraftigt längre, ibland låter jag det till och med vara lite smålockigt. Tvättar ansiktet varje kväll. Fast det tycker jag alla borde göra ioförsig. Jag har hur som helst fått otroligt mycket bättre självförtroende. Detta skulle jag aldrig ha fått om det inte var för mina vänner som accepterar mig som jag är.
En annan sak jag tänkt på är att alla mår dåligt ibland, det har inget med klädstilen att göra, visst jag klär mig ganska vanligt men jag har hår som ett jävla emo som dde flesta skulle säga.
Folk säger att om man är emo/alternativ så är man deprimerad och skär sig, jag har inte förstått hela den grejen.
Jag har en kompis, hon har brunkrän, blont hår och urringning som visar halva brösten, hon har status i skolan och är vad många skulle säga, en bimbo. Hon har skurit sig i snart två år vad jag vet och går regelbunder till psykolog, men hon är ju inte emo/alternativ. Hur går det ihop?
För att de flesta som säger "jälva emo" OSV är just "bimbos". Jag hatar att använda det uttrycket, men det är så man får folk att förstå.
Sen att måga emos/alternativa säger att alla blondiner, bimbos och fjortisar är korkade är EXAKT lika jävla fördomsfullt!
Jag har kompisar med väldigt splittrad stil men jag ser inte några speciella mönser som stämmer in på alla fördommar jag hört om de stilarna. Jag tror att de som kommer på alla fördommar är rätt förvirrade när det gäller saker och ting. Jag hänger med folk för att de är trvliga, inte för att de har likadan stil som mig, jag skiter i hur de ser ut, om de är bra personer så kvittar det!
Aja, livet är ju inte perfekt.
Men men.
Dagens artist: I wrote haikus about cannibalism in your yearbook
Ha det bra nu!
//J&S
Kommentarer
Postat av: Anonym
Grejen är att du är för JÄVLA snygg.
Jag som är skitful vågar knappt gå ut så du borde inte ha dåligt självförtroende
Trackback
